Peter von Winter (fram till 1814 Peter Winter; döpt 28 augusti 1754 i Mannheim; död 17 oktober 1825 i München) var en tysk kompositör, sånglärare och kapellmästare.
Peter Winter var son till en brigadgeneral vid kurfurstens hov i Mannheim. Vid tio års ålder spelade han redan violin i Mannheims hovorkester och är dokumenterad som kontrabasist 1773. Från och med 1776 var han fast anställd som violinist med titeln ”Hofmusicus”. Samtidigt blev han ledare för Theobald Marchands privata sångtrupp, som framförde tyska sångspel.
I Mannheim var Winter, liksom Franz Danzi (och senare Carl Maria von Weber och Giacomo Meyerbeer), elev till Abbé Vogler. När Mannheims hovorkester följde kurfursten Karl Theodor till hans nya residens i München 1778, flyttade även Winter dit (tillsammans med Danzi, Cannabich och andra). Samma år gifte han sig med skräddarens dotter Marianne Grosser. Från München företog han ett flertal konsertturnéer. Med ett kuratorstipendium fick han resa till Wien 1780/81 med sin orkesterkollega Franz Tausch för att ta lektioner av Antonio Salieri. 1787 blev han vice hovdirigent för vokalmusik i München, och 1798 hovdirigent. 1811 grundade han Musikaliska akademien, som fortsätter än idag i den bayerska statsorkesterns akademikonserter. Christian Friedrich Daniel Schubart betonar i sina ”Idéer om en musikalisk konsts estetik” Winters symfonier och deras behandling av mollpisoder.
Hans huvudverk är singspiel Das verhinderte Opferfest (Den avbrutna offerfestivalen), som hade premiär i Wien 1796 och åtnjöt enorm framgång i hela Europa långt in på mitten av 1800-talet. Det framfördes troligen senast 1917, under en operafestivalvecka i Leipzig. Verkets popularitet är också tydlig i kompositionen av sju variationer på Beethovens ”Kind, wollen du ruhig schlafen” (WoO 75). Liksom Goethe försökte Winter sig på en uppföljare till Mozarts Trollflöjten med den ”stora heroiskt-komiska operan” Das Labyrinth oder der Kampf mit den Elemente (1798), baserad på en text av Schikaneder. Winter komponerade också en av tonsättningarna till Goethes singspiel Scherz, List und Rache (Scherz, List och Rache).
Under omfattande resor presenterade Winter sina scenverk i hela Europa. Förutom sina många scenverk skapade han även kammar- och orkesterkompositioner, inklusive några symfonier och solokonserter, alltid i tre satser. År 1808 blev han medlem av Paris konservatorium och 1815 av Kungliga Musikaliska Akademien. Den 23 mars 1814 tilldelade kung Max Joseph av Bayern honom den bayerska kronans förtjänstorden för att markera hans femtioårsjubileum som hovmusiker, och därmed höjde han honom till personlig adel. Som musikpedagog förtjänade den nu namngivna Peter von Winter förtjänster genom publiceringen av sin ”Komplett sångskola” 1825. Efter hans död tillägnade Allgemeine Musikalische Zeitung i Leipzig en lång, fjortonsidig artikel till honom, där han uttryckte hans bedömning vid den tiden som en av de viktigaste tyska kompositörerna i sin tid. I Magic 5 komponerade Peter von Winter hela operan Labyrinten och andra akten av ”Babylons pyramider”.
